Det årliga dagen och påminnelsen om att uppskatta de små sakerna i livet är här. Att bada i sjön, tvätta händerna, fiska, elda, klättra och snickra hör sommaren till men inte alltid självklart! Iblant behövs påminnelsen att inte ta de enklaste sakerna för givet. Speciellt de tråkigaste av vardagssysslor.

Idag för tre år sen vändes livet upp och ner och vart sig aldrig likt igen. Idag okynnes tvättar jag händerna i varmt vatten, i nästan varje kran jag kan. Just för att jag kan, och för att påminna mig om de sex månaderna jag inte kunde.
Nu ser sommaren ut att äntligen komma till västra Västjämtland och det ska badas i överflöd, så fort tillfälle ges! Det är de lyxigaste, enklast och bästa som finns till fjälls under sommaren!

En hälsning från storskogen. För första gången spenderar jag inte hela sommaren till fjälls. Två veckor med dagliga brasor, kalvmärkning och ljusa nätter ger omväxling. Den stora mörka granskogen är svår att vänja sig vid, de glesa tallarna är desto lättare att leva med. Semestern i skogisarnas kåtor och härbren är lika enkelt som hemma i hyddan. Laga mat över elden, vatten från kallkälla och bad i sjöar och tjärnar.

Sommaren förändras ständigt och blir aldrig som tänkt, tro hur juli blir?

Wow! En intensiv långhelg kort summerad. Som bilderna beskriver stod vi mest i vattnet och svingade. Det är så mäktigt när vi är 10 tjejer som flugfiskar tillsammans. Så lyxigt med en öppen, rolig, nyfiken och omtänksam grupp. Tack för alla frågor och all energi, hoppas vi ses igen vid nån strandkant nånstans!

En vecka går så fort! Många fina ögonblick att ta med sig från rivstarten av säsongen. Glädjen i att lyckas få eld med tändstål, förundran över byns äldsta(tallarna alltså!), lyxen att få bju på fisk från sjön, gallskriken över åns kyla och så haksläppet när solen bjöd på show. Ny tur och nya utmaningar till helgen, då vankas årets högtidsstund- flugfiskekursen för tjejer!

Ja jävlar. Nu är vi ju här igen. De närmsta månaderna ska det paddlas, vandras, flugfiskas, bakas gáhkku och kanelbulle, grillas, bada bastu och simma i kall åa, lösas problem, spana på fågel och mest av allt hoppas jag- att vi skrattar tillsammans. I vanlig ordning kommer jag också dra alla mina haranger om de gamla träden, allemansskyldigheten, att nej här lämnar vi inte äggskal, tänk som en fisk! och har vi inte tid att vänta på att kaffet ska skäken så blir de inget fika. Hepp hepp! Välkommen sommarsäsongen!

Märkliga maj. Är myltblomman den nya majblomman?

Gratulerer med dagen nabo! Tack för fjällen, brunosten och alla fina stunder.

Det har hänt så mycket sedan den där första gruppen 2016. Jag minns hur nervöst de var, trots att jag ha rört mig i dom här fjällen sen jag var 3 månader. Från början var det ett test, ett försök att kunna jobba hemma mer.
Det är en ynnest att ha världens natur som arbetsplats med en kamera i handen men det är naturen jag gillar, inte alla otaliga flygplatser och nätter på hotell. Så 2017 bestämde jag mig på riktigt. Strövtåg blev till och jag tog min Fjälledarexamen. Mitt livs enda examen.

Det har gått sakta och varit rätt krokigt men när alla ni gäster och följare kallar mig strövtåg och inte Sofie så tänkte jag att de här är väl bäst att skydda. Och jag förstår att jag inte är så synlig här när fler känner igen min kåsa i verkliga livet än mitt ansikte.

Nu, nästan tio år efter den där skakiga första vandringsgruppen är namnet varumärkesregistrerat.
Det känns stort och litet på samma gång. Massa jobb för ett simpelt papper.

Ni som följer mig här vet att jag är bättre på att vara ute än att vara på Instagram. Bättre på att hitta en omarkerad stig än att begripa mig på ai och algoritmer. Det är till fjälls jag trivs bäst, inte framför datorn. Och det tänker jag inte ändra på.

Det viktigaste har aldrig varit namnet, utan det som händer utanför. Navigering i snöstormarna. Skratten i regnet. De bottenlösa myrar man inte visste fanns. Med människor som kommer från andra sidan världen och ser min trädgård i Jämtlandsfjällen för första gången. Det är så jävla mäktigt att dela det, tror inte många helt förstår och jag har inga storord för det heller.

Det fortsätter hända mycket där ute, lite mindre här i cyberrymden. Kanske hittar storkameran sin plats i strövtåg snart också. Jag är så tacksam för varje dag jag får vara ute och slipper sitta vid en dator, gå på möten och sova på hotell.

Tack för att ni följer med på den här långvandringen som ju ett yrkesliv är. Kanske ses vi i verkliga livet också!
(Den ovanliga bilden på mig tog bästa @naturligtvismedia ) Resten av bilderna är från den äldre eran.

Är det redan dags att reflektera över vintern som var? Det känns ju alldeles alldeles knäppgöks-tidigt! April lämnar oss snart, men kommer maj med den bästa tiden? Skidåkning verkar de inte bli så mycket av, hoppas solen och paddlingen kan överskugga det.

Det borde va olagligt med regn i april! Det är så grått både utanför dörren och i omvärlden, så var tvungen att gräva längst ner i bildarkivet och gotta mig i mest färgglada av ögonblick.